Framgång, ära och berömmelse till vilket pris som helst

Ponera att jag är en äventyrare med Everests topp som mål. Eftersom jag gillar uppmärksamhet och försöker leva på mitt äventyrande har jag knutit kontakt med Sveriges största äventyrstidning och även landets största morgontidning. Båda hyser bloggar om mina äventyr. De uppdateras löpande så fort jag skickar nyheter om min expedition så genomslagskraften i massmedia är enorm, precis som jag hoppats. En dag kan skaran läsare finna följande på min blogg:

”Toppen av Everest”

”Klockan är 11 på morgonen i Tibet, och jag står på toppen av underbara Everest, 8836m över havsytan!”

Succé!
Eller hur.

Budskapet går inte att tolka på något annat sätt. De enda som eventuellt rynkar lite på ögonbrynen är det lilla fåtalet människor som känner till att Everest faktiskt inte är 8836m. De flesta i den gruppen tänker nog att det rör sig om ett feltryck eller att killen bakom bloggen inte riktigt har koll på alla siffror, men det är ju trots allt bara en petitess. Han nådde ju toppen och det är det som är det viktiga i sammanhanget.

Succé i Himalaya

Den trettionde september deklarerade Annelie Pompe just det ovan, med skillnaden att berget var Shishapangma och höjden var en annan.

Originalrapporterna som fanns på DN och Outside var identiska. Samma dag förmedlar Johanna Öhrn, Annelies klätterkamrat samma budskap, men formulerar det:
”Toppen är nådd!!!”

Jag fann påståendena anmärkningsvärda och tvivlade genast på sanningshalten. På berget fanns trots allt några av världens absolut bästa klättrare, bl.a. Juanito Oirzabal, basken med flest bestigningar av 8000-meterstoppar genom tiderna.

Eliten med Oirzabal i spetsen hade deklarerat nederlag, men två svenska nybörjare påstod att de nått toppen. Givetvis var det något som inte stämde. Som vän av ordning började jag snoka.

Jag hade förväntat mig att finna ”den vanliga” lögnen om Shishapangma. Man når den relativt lätta förtoppen av berget, som är ”lite lägre” och ylar om succé och hoppas på att ingen protesterar eller konfronterar. Fem av de sex svenskar som varit på bergets förtopp har deklarerat seger. Ingen av dem nådde dock huvudtoppen. Endast Fredrik ”Frippe” Ericsson klargjorde direkt, tydligt och utan omsvep att han bara lyckades nå förtoppen och att det inte var bergets högsta punkt. Hade det bara rört sig om just ”den vanliga” lögnen om Shishpangma hade jag surat lite över ljugande, mediakåta äventyrare och gått vidare. Man börjar tyvärr bli avtrubbad av just detta fenomen. Snart visade det sig dock att succéskriken från någon del av Shispapangmas långa toppkam bara var början till en av de största skandalerna i svensk klätterhistoria.

Censur och rabalder i massmedia

Den förste oktober stegar Tom Sjögren in i handlingen. Han driver Explorersweb.com, en känd webplats om äventyr och expeditioner. Tom kommenterar Annelies bedrift på DN.

Ordagrant:
"Helf felaktigt. Dom har inte natt toppen, utan en mycket enkel fortopp. Annelie, det har ar inte bra. Flera av varldens basta klattrare vander om och sager dom misslyckas och du har klarat det?”
Kommentaren plockas omedelbart bort.
Enligt DNs representant är de inte skyldiga till censuren. ”Det måste ha varit den bloggansvarige”, vilken för övrigt är en god vän till Annelie; Hanli Prinsloo. Personligen tolkade jag det som om endast gratulationer och positiva kommentarer var välkomna. Outsideonline.se låter de allt fler kritiska och tvivlande kommentarerna vara kvar på Annelies blog och gör ett tillägg till Annelies pressmeddelande. Det klargörs att Annelie inte nått huvudtoppen utan Central Summit. Det hela bagatelliseras dock till viss mån och bl.a. kan man läsa:
"För den oinvigde kan det tyckas vara hårklyverier, 19 höjdmeter hit eller dit… Men, alldeles korrekt beskrivning är att de bestigit en av Shishapangmas toppar, nämligen den något lägre Central Summit”.
Man får dock till viss mån även reda på att det är vid just Central Summit svårigheterna börjar. Med rätt planering har vilken vältränad vandrare som helst goda chanser att nå Central Summit, men att nå huvudtoppen (Main Summit) är synnerligen svårt och farligt.
Explorersweb tar upp händelsen på den internationella arenan och berättar att det inte är första gången det ljugits om Shishapangma och ger dessutom svensk press en känga.
” Seems that lack of editorial fact checks and personal relations to the climber sparked the postings. One media outlet simply removed an online correction post while another editor urged ExWeb, "be kind to her, she is such a nice girl."
http://www.mounteverest.net/news.php?id=18758

Peter äntrar arenan

Annelies bloggansvarige på DN kontaktas och hon korrigerar bloggen genom att lägga till frasen “Central Summit” i pressmeddelandet, men vidareutvecklar inte på något sätt och den oinvigde antar med största säkerhet fortfarande att Annelie nått bergets topp.
Några välinitierade alpinister kommenterar på Annelies blog. De får genast livliga, ibland nästintill rabiata mothugg av en ”Peter”. Samma Peter som omedelbart kallar mig idiot då jag har mage att skriva följande på bloggen:
”Så bra att inlägget nu är korrigerat. Läste man originalversion kunde man lätt tro att Annelie nått toppen av Shishapangma, vilket hon inte gjort. Hon nådde den relativt enkla förtoppen (8008m), inte bergets betydligt svårare huvudtopp (8027m). Detta var fler som påpekade tidigare, men dessa kommentarer raderades omedelbart”.
Peter proklamerar vidare att: ”Dina höjduppgifter om Shishapanga tyder på googlande och inte på verkliga erfarenheter” 
och
”men innan du själv ens varit på 7.000 meter tycker jag dina kommentarer om Annelies och Johannas expedition ska stanna hos dig. Avundsjuka och missundsamhet blir så uppenbara i bloggkommentarer.
Oj. En galen forumsamuraj, tänker jag. Om min stillsamma kommentar utlöser såna reaktioner är det lika bra att dra sig tillbaka. Inte värt att spendera tid på.
Jag tänkte inte mer på Peter.
http://www.dn.se/blogg/himalayabloggen/2009/09/30/toppen-av-shishapangma-4875

Fler tveksamheter, men sen kommer bildbevisen: de hade nått Centraltoppen

Från klättrare på Shishapangma kom det nu uppgifter om att Johanna och Annelie inte ens nått Central Summit. Troligtvis hade de bara nått en ännu lägre och ännu lättare ”förtopp”; ”North Summit”. Tjejerna hade först deklarerat att; ”We summited” (vilket givetvis är en lögn och absolut inget annat) och vidare att det funnits fasta rep hela vägen till ”toppen” (vi pratar nu om Central Summit, förtoppen). Problemet med det sistnämnda påståendet är att de fasta repen slutade vid ”North Summit”. Personerna Annelie och Johanna klättrade med under ”toppdagen” var Tashi Sherpa från Nepal och Edmund Spoden från Belgien (enligt vissa källor är han från Tyskland). Tashi vägrade att gå längre än de fasta repen. Anledningen till detta går bara att spekulera i, men ett rimligt antagande är att riskerna bortom den säkrade delen var för stora och att han p.g.a. detta hellre valde att vända än att utmana ödet.
För övrigt är det inte bara i Sverige det ljugs. På Rolwaling Excursions websida kan man läsa följande:

“Edmund Spoden from Belgium and Tashi Sherpa successfully summitted Mt. Shisha Pangma today, 30th Sept. 2009 without use of supplementary O2. I had talked with Tashi and Edmund from Shisha Pangma summit just a few minutes ago”.

http://www.rolwalingexcursion.com/pages/news_notices.php?id=13

En efterlängtad toppbild dyker nu upp på Johannas blog. Även en bild som visar West Peak och ytterligare en som bjuder på utsikt österut läggs till. Bildtexter nedan identiska med de på Johannas blog.

Äntligen på toppen av Shishapangma. 8.013 m.ö.h.

Utsikt från toppen åt ett håll......

Av någon anledning känner jag att det är något som inte stämmer, men släpper det och skickar över bilderna till Tom Sjögren. Allt är frid och fröjd i mitt läger. Fotobevis går sällan att bestrida. Tom berättar att bilden är från Central Summit. Bra! Han skickar bilden vidare till några av klättrarna på berget och en av dessa vidimerar att den verkligen visar Central Summit och att den sittande personen med blå overall kan vara en av svenskorna. Följande uppgift kom också mejlledes:

”This photo is definitely of the Central Summit and it looks to be from this
year, but there is no way to be sure. It was alot [sic] rockier when we were
there, but it may have received some snow since we came down.

Tom mejlade tillbaka och konstaterade att allt troligtvis nu var utrett, men lade som avslutning till:

“Question is of course if it's them on the picture :)”

Men Tom, nu är du paranoid, tänkte jag och log.

Något stämmer inte…brisad!

Något irriterade mig dock och jag gick omkring med en känsla om att jag missat något. Väderförhållandena på bilderna stämde inte riktigt. Tiderna bilderna var tagna på…hmmm…En av dem såg dessutom ”skum” ut. Jag kollade mina egna foton från berget och gjorde en snabbsökning efter bilder nätet. Hittade en uppsjö. Infon i texten under två bilder som jag ansåg visa samma topp överensstämde inte. Jag kände mig smått fånig då jag skickade de båda bilderna till ett halvdussin personer för få deras åsikter om det rörde sig om samma topp på fotona. Svaren jag fick var (förutom ett undantag: ”Jag vet inte”) att det antagligen var så. Ok, en känd expeditionsarrangör har helt enkelt skrivit fel under en bild, konstaterade jag och gäspade. Det var sent. Jag var sömnig. Jag började stänga ner fönster och sneglade mot min deckare. Under tiden de olika programmen stängde ner slöklickade jag vidare bland bildsökandet. Så vackra berg… Jag vaknade abrupt ur mina drömmerier om att själv snart vara i Himalaya igen då en bild jag kände igen dök upp.
Johannas toppbild.

Min första tanke var: Att Google indexerar så fort – otroligt!

Något var dock ”fel” med bilden. Först kom jag inte på vad, men insåg snart att en person som inte fanns med på Johannas bild dykt upp. En person i röd dunoverall i fotots förgrund. Häpen surfade jag till Johannas blog. Visst var det samma bild, men den var manipulerad. Jag var helt mållös. Men varför i helvete…

Sanningen slog ner som en bomb. Originalbilden visade fyra personer. Johannas tre. De var fyra som klättrade ihop. En måste ha tagit fotot. Alltså fem klättrare totalt. Originalet hade inte funkat i berättelsen, alltså måste det korrigeras. Nicola, en tjej som var med på Jamie McGuinness kommersiella expedition till Shishapangma år 2003 Photoshoppades helt enkelt bort. Allt för att allt skulle se rätt ut. På Jamie McGuinness webbplats Project Himalaya hittade jag senare även ”Johannas” bilder av ”West Summit” och den med utsikt österut.

Jamie McGuinness originalfoto med Nicola. Tagen 2003.

Johannas blogs bild. Nicola har retuscherats bort.

Original, icke manipulerad bild här:

http://www.project-himalaya.com/gallery-xixa-summit.html

Manipulerad bild här:

http://johannaschooyu.wordpress.com/2009/09/30/toppen-ar-nadd/

Bilderna är publicerade med skriftligt tillstånd från Jamie McGuinness – Project Himalaya Project-Himalaya.com

Peter i det påhittade paradiset

Jag har hört många lögner, halvsanningar och mörkningar och äventyrsbranschen är utan tvekan fylld av mediahungriga karriärister som är beredda att gå över hur många lik som helst för att nå sina respektive mål, men det som nu dykt upp låg bortom det mesta jag tidigare konfronterats med.

De flesta av dagens basläger på de stora bergen har Internet. Tingri, en bosättning i Tibet där tjejerna tog ett break på några dagar har Internetcaféer av hygglig klass. Det är alltså i teori fullt möjligt att Johanna och Annelie kan ha utfört bildstölderna och retuscheringarna själva. Mina tankar gick dock omedelbart tillbaka till Peter, webmastern för Johannas blog. Jag hittade Peter Larssons personliga blog ganska omgående. Den hade en minst sagt lovande titel som var så klockren i sammanhanget att jag inte kunde låta bli att asgarva.

”Blogg från ett påhittat paradis”.

http://peterlarson.wordpress.com/jag/

Bloggen som sådan innehöll inget av relevans till det jag höll på med så jag gick raskt tillbaka till Johannas blog. Den var nu uppdaterad och sidan hette (innan titeln av någon anledning ändrades) ”Blåsning eller inte”? Peter var uppenbarligen rena geniet på att komma på perfekta titlar.

Är några bilder autentiska?

Till att börja med log jag lite åt påståendet att det tydligen blåste 50m/s på Cho Oyu. Den källa på berget hade uppgivit högst vindstyrka var Adventure Consultants med sina 100km/h (ca 28m/s).
Jag log ännu bredare:

”50m/sek låter kanske inte så mycket…”

Gudruns starkaste vindbyar uppmättes till 34m/s över land och 42m/s innan hon träffade fastlandet. Källa: SMHI

Jag kände genast igen en av de senast inlagda bilderna.

Bildtexten berättade att:

”Det blir svårt att hålla sig kvar på berget om vinden inte mojnar”.
Vad som inte framgick var att den visade en rumänsk klättrare på Lhotse face och att den inte hade något att göra med Johannas och Annelies klättring på Cho Oyu.

Originalplats för fotot:

http://www.learnnc.org/lp/editions/mount-everest/5228

Nästa bild deklarerade dramatiskt:
"Om tältet blåser sönder är det en katastrof” och visade just ett sönderblåst tält.

Att det sönderblåsta tältet på bilden från början hade sällskap av fler sönderblåsta tält på Everest och en gång tillhört en tysk expedition från Leipzig år 2005 utelämnades helt.

Originalfoto, utan manipulation:

http://www.leipzig-online.de/expedition/everest/news79e.htm

Stulet foto, manipulerad:

http://johannaschooyu.wordpress.com/2009/10/10/blasning-eller-inte/

Fler Photoshoppningar och bildstölder.
En bild påstods visa Cho Oyu. Jag kände mig tveksam, men eftersom jag inte sett Cho Oyu från alla de fyra väderstrecken kunde jag inte slå fast att jag hade rätt.

I en sekund av tillfällig ingivelse slängde jag dock upp en fråga på ett forum och frågade oskyldigt om bilden visade Cho Oyu. Det gick inte lång tid förrän bildtexten under den relevanta bilden ändrades.

” Hela Cho-Oyu är täckt av snö”  fick tillägget ”(bilden visar en annan sida av berget)”.
Simone Moro, den Italienska världsklättraren kontaktades och svarade:

"In my humble opinion, this isn't Cho Oyu. A rock tower on the summit doesn't exist”.
Simone skickade bilder han ansåg relevanta.

För övrigt har Peter, Johanna eller vem det nu är varit snabb med att korrigera uppgifterna om vilken topp på Shishapangma som var målet. Numer anges det klart och tydligt att avsikten bara var att nå bergets centraltopp på 8012m. Så var inte fallet tidigare. Det ska tilläggas att Shishapangmas centraltopp är 8008m och inget annat och vidare att Cho Oyus officiella höjd är 8188m, inte 8201m.

Annelie Pompes webplats anger att målet för expeditionen är Shishapangma, 8027m, m.a.o. bergets sanna och per definition enda topp. För övrigt finns det outtömliga mängder med tvivelaktig, överdriven, glorifierande och direkt felaktig information på både Annelies och Johannas bloggar, men vikten av att kommentera alla fel saknar relevans i sammanhanget.

Frågor & klargöranden

Jag har givetvis mängder med frågor, men de tre nedan känns för tillfället viktigast.

1. Finns det några toppbilder med Johanna och/eller Annelie från Central Summit av Shishapangma?
   Outsides chefsredaktör Glenn Mattsing efterlyste den sjunde oktober detta offentligt på Annelies blog och skickade SMS om det samma.
2. Vem ligger bakom bildmaterialet och manipuleringarna av delar av det på Johannas blog? Peter? Johanna? I samförstånd? Någon utomstående har försett Peter med material?
3. Om svaret på frågan är Peter eller annan utomstående: Hur mycket kände Johanna och Annelie till?

Det är dessutom mycket viktigt att klargöra att den person som står för en websida eller blog är ansvarig för materialet. Det går inte att skylla på missförstånd eller att ”min webansvarige har gjort ditt och datt utan min vetskap och därför är jag oskyldig och/eller ett offer”. Annelie kan inte gömma sig bakom uttalanden som ” Spökskrivaren kan väldigt mycket om hajar och uppenbarligen lite mindre om Himalayatoppar” och på så sätt friskriva sig från allt ansvar och lägga skulden på sin spökskrivare Hanli. Givetvis gäller samma sak för Johanna och spökskrivaren Peter och i förlängningen också om det skulle vara så att en utomstående för stunden icke känd person matat Peter Larsson och Hanli Prinsloo med information för de bägge bloggarna.

För övrigt gäller detta även copyrightbrotten med de stulna bilderna. Det slutliga ansvaret ligger hos bloggägaren.

Källa: Staffan Teste, Bildombudsmannen.

Shishapangmas toppar och vikten av sanning

Shishapangma, (mer korrekt Xixabangma Feng) har precis som alla andra berg EN topp och EN högsta punkt. För att ha rätt att prata om att man klättrat berget, nått toppen eller sätta det på sitt klätter-CV måste man nå Main Summit.

Inget annat räknas. Når du ”Central Summit”, ”North Summit” eller vilken annan plats som helst på berget har du inte varit på toppen.

Alla seriösa klättrare och alpinister vet det.

Låt mig citera Jamie McGuinness:

“Categorically there is no “north summit”, and that is from someone (me) who has climbed the central summit four times.”

Och vidare:

” The central summit in [sic] definitely not the true summit; that is well understood. In reality the “central summit” that we as commercial teams have climbed is not really a summit AT ALL, rather it is just a point where the ridge changes direction. It does offer some satisfying views though!”

Alpinister lever farliga liv. De utmanar, konfronterar och tar risker, många gånger med livet som insats. Snöstormar, glaciärsprickor, laviner, fall, kyla och en mängd andra faktorer tar årligen många liv.

Sanning och ärlighet har i det här fallet också att göra med rättvisa.

Vissa dör för att nå målet.

Andra som inte har kompetensen eller kapaciteten ger upp, för att sedan, med hjälp av lögner, sola sig i glansen av succé.
Så sent som i går, den 15 oktober, skördade Shishapangma sitt senaste offer. Italienaren Roby Piantoni avled efter ett fall på sydsidan av berget.

Svensk media och äventyrsbranschen

Seriösa publikationer brukar i regel vara noggranna med att sanningshalt och källfakta kontrolleras före pressläggning. Tyvärr har man vid upprepade tillfällen fått bevisat att så inte är fallet i svensk media. Jag pratar nu om medias behandling av äventyr i allmänhet och alpinism i synnerhet.

I de allra flesta fall förespråkas att man ska vara kritisk och inte köpa allt som skrivs i media. Man ska på ett konstruktivt sätt ifrågasätta om man känner att något inte stämmer. Återigen vill jag påstå att det inte gäller nischen äventyr.

Är man förmäten nog att öppna munnen börjar orden avundssjuka, klätterpolis, missunsamhet, felsökare etc att hagla. Man får epitetet dryg gnällspik och får höra att ens enda syfte är att ondgöra sig över andras framgångar.

Vad de som kritiserar ”klätterpoliserna” inte förstår är att hela branschen måste bygga på sanning, tydlighet och ärlighet. Saknas någon av dessa hörnstenar uppstår omedelbart problem.

Om media, som har en absolut skyldighet att kontrollera sanningshalt, inte gör det måste någon annan göra det. Svensk media har gång på gång visat sanslös slapphet och köpt story efter story om och med svenska äventyrare utan att ha minsta susning om vad de publicerar och sanningshalten kan variera från obefintlig till medelmåttig utan att några ögonbryn höjs.

Jag är fullt medveten om att det krävs specialkunskap om vissa berg för att kunna ifrågasätta vissa påståenden, men då personer med relevant kompetens träder fram är det faktiskt medias förbannade skyldighet att lyssna om de inte själva kan göra en korrekt bedömning.

Om massmedia visade mindre flathet, utförde åtminstone grundläggande källkontroll och inte köpte allt som förmedlades via äventyrarnas käftar skulle historier som den nu påtalade undvikas. Mediakåta och sensationslystna äventyrare med dubiösa uppsåt kunde yla sig blåa utan gehör om media lärde sig att korrekthet borde vara av vikt även i denna nisch.

Kritik måste exemplifieras

Jag antar att man får ha ett visst överseende med dagspress och all bredare media som helt enkelt inte kan ha specialkompetens om alla områden de behandlar, men å andra sidan kräver jag att gruppen som har äventyr som specialområde åtminstone ska ha en liten gnutta koll på vad de skriver om. Ibland verkar det som om allt köps rakt av, utan minsta ifrågasättande. Häromdagen snubblade jag över ett praktexempel på den totala avsaknaden av analys från (special)medias sida.

Följande går att läsa om Annelie Pompe, både i Utemagasinets pappersupplaga och i deras nätversion.

Överskrift: ”Högst och djupast i världen”

Båda påståendena är givetvis direkt osanna.

Annelie har varken varit högst eller djupast, hur man än räknar eller vänder ut och in på påståendet, men det är givetvis en header som väcker uppmärksamhet hos alla kategorier läsare.

De oinsatta tänker wow och de insatta baxnar över absurditeten i påståendet.

Längre ner hittar man följande:

”Om hon klarar att bestiga en 8 000-meters topp och blir hon den "högsta och djupaste" människan i världen utan att tillföra syrgas.

I Himalaya åker Annelie till Tibet för att bestiga Shishapangma, 8 027 meter och Cho Oyu, 8 201 meter”.

Som en parentes kan nämnas att den uppmärksamme läsaren antagligen registrerar att det här återigen klart och tydligt framgår att Annelie hade huvudtoppen av Shishapangma som mål, inte förtoppen.

Hursomhelst, min första tanke var:

Är det inte rimligt att anta att någon av de personer som bestigit Everest eller någon av de fyra andra topparna som är högre än Cho Oyu badat någon gång under sina liv?
Om vi utgår ifrån att det är så, är det då inte också fullt möjligt att någon av dessa personer även dykt ner under vattenytan?
Om jag skulle ha rätt även i detta antagande räcker det med en endaste meter för att vara ”högre och djupare” än Annelies 8188+92 meter.

Var det någon som nämnde orden friskrivningsklausuler, undantagsregler och brasklappar?

I och för sig hade de eventuellt inte behövts i slutänden. Troligtvis hade media köpt ännu ett ”rekord” och ännu en seger utan att ifrågasätta.

I det här fallet klandrar jag inte Annelie för någonting. Hon lyckades ju trots allt med att hamna i en eminent tidskrift och fick uppmärksamhet riktad mot sitt ”rekord”, men att ingen på Utemagasinet ifrågasatte det minsta lämnar mig milt sagt häpen. Dessutom publicerade de smörjan och spridde den aktivt vidare.

http://www.utemagasinet.se/klattra/article494978.ece

Frågor och klargöranden

• Vi är väl alla överens om att man ska vara sanningsenlig och inte ljuga, men är det OK att mörka och/eller vara så otydlig att alla utom de med specialkunskap inom ett ämne kommer till helt fel slutsats efter att ha läst en expeditionsberättelse?
  Kommentarerna från bloggarnas läsare talar sitt tydliga språk. De allra flesta gratulerar och berömmer.
• Att stjäla bilder från nätet, använda dem utan tillstånd och dessutom utelämna namn på ägare är upphovsrättsbrott. Om man dessutom manipulerar dessa bilder tillkommer ytterligare åtalspunkter. Det finns ett klart och tydligt regelverk för hur personer som begår dessa brott ska bestraffas. Om man dessutom manipulerar dem med uppsåt att vilseleda och/eller solidifiera ett osant påstående är man och snurrar i gränslandet till bedrägeri.
  Kan det på något sätt, någonsin vara berättigat att lägga in foton från platser och tidpunkter andra än vad artikeln, bloggen eller expeditionenredogörelsen handlar om?
  Är det vidare OK att publicera bilder i expeditionsberättelser utan att ange tid, plats, källa, fotograf eller vem eller vad bilden föreställer?
• Är det rätt att låta en spökskrivare dra egna slutsatser av korta meddelanden från expeditionsdeltagare och vidare ge denne fria händer att överdriva, ljuga, glorifiera, censurera bort kommentarer som inte faller i smaken och på ett flertal sätt förvanska verkligheten?
• Borde inte jag som en del av cirkusen hålla käften och hålla mina ”kollegor” bakom ryggen?
  Mitt svar på det är att kort och gott att jag är förbannat trött på alla konstigheter som förekommit under min tid som ”äventyrare”. Många mumlar. Många har åsikter och kritiska synpunkter, men väldigt få säger något offentligt. Några gör det bakom anonyma nickar i forum på Internet, men effekten och genomslagskraften av den taktiken är minimal.

Tabu nummer ett i den här branschen är tydligen: snacka inte om andra. Håll käft och sköt dig själv. Det är möjligt att jag skulle ha gjort det och framför allt inte hängt ut någon eller pekat finger åt alla möjliga håll.
Jag är övertygad om att jag, som de flesta andra kritiker, säkert kunnat formulera mig tillräckligt vagt och luddigt, så läsare skulle få gissa sig till vem och vad jag skrev om och göra antaganden om det kanske förhöll sig på ett visst sätt. Då hade jag följt gängse praxis och antagligen inte åstadkommit ett dyft.

Åstadkommer jag något med det ovan?
Inte en aning, men egentligen har det underordnad betydelse om jag väger det mot det som är viktigast av allt för mig: att jag kan se mig själv i spegeln.

 

-----

Förundersökningen avslutad.

De "åtalade" är efterlysta i sin frånvaro.

Klätterkommissarie och självutnämnd åklagare, Janne Corax

janne.corax@gmail.com

Alla länkar öppnas i nya fönster.

Uppdatering 2009-11-25: Länkar till relevanta sidor
Kommentarer till Annelies "bildbevis"
Shishapangmas geografi
Summering av Christer Lindh, Utsidan
Den långa tråden på Utsidan
ExWebs artikel om "fallet"

Google Translate - for non Swedish speakers

Original: Outsideonline

Original: DN